Snart slut på lugnet

Nu är det snart slut på fridens dagar. Våra åttor har haft PRAO i två veckor, vilket har inneburit 340 minuter mindre undervisning/vecka för mig. Skönt har det varit och jag har faktiskt hunnit med en hel del omdömesskrivning bland annat. Självklart har man inte alls hunnit så mycket som man tänkte innan, men ändå. Eftersom jag är klassföreståndare i en åtta har det även varit rätt skönt att inte behöva ta något sådant ansvar under några veckor. Det har ju varit bra snöbollskastarväder, men då har man inte behövt irritera sig på sina egna elever. Nu blir det lagom töväder så att allt kanske är borta till måndagen. Tänk om man kunde få ha lite mindre undervisningstid och mer planeringstid. Så bra och välplanerad man skulle kunna vara om man slapp stressa mellan lektioner precis hela tiden. Mina torsdagar är rätt så tunga den här terminen. 50 min i en 9:a, 2 sexor á 40 minuter, 2 sjuor á 40 minuter och en femma i 40 minuter. I dag hade vi dessutom arbetsplatsträff mellan 16.30 och 18.30. Då blir man lite mör innan man är hemma.

Jag var ju så himla glad över Spotify och tyckte att alla musikproblem var lösta, men jag blir mer och mer besviken. Hemma funkar det alldeles utmärkt, men jag antar att skolans bandbredd är för dålig, för det hackar och stannar hela tiden. Har ni andra råkat ut för samma problem? Lagom kul när man ska försöka lära eleverna spela trummor till "Highway to hell". Eller för den delen spela rytmorkester till "Carmen". Femmorna som gjorde det sistnämnda är ju ganska roliga ändå. Inte en sur min fast det strulade hela tiden. De gjorde det liksom till en kul grej att lyckas komma in igen när musiken körde igång igen.

Kul med positiva elever. Deras klasslärare berättade här om dagen om när de var ute på en friluftsdag i höstas. Det hade varit fint höstväder i flera veckor, men just den dagen de skulle ut på någon slags naturskola vräkte regnet ner som ur en hink. Inte ett klagomål om att man blev blöt eller någonting. Några sa till och med att det var ju perfekt att det regnade när de skulle bygga vind- (och regn-) skydd så att det verkligen fick någon användning av dem! Fram för fler sådana ungar. Det räcker ju med att några tongivande i gruppen har lite positiv inställning så smittar det till hela gruppen. Motsatsen som inte gör annat än klagar finns ju också.
Nu är det strax dags för kudden så jag orkar sista dagen i veckan.