Tankar om elevrelationer och annat

Nu börjar det äntligen kännas lite mindre stressigt på jobbet. De flesta omdömen är skrivna och jag har bara tre av mina egna utvecklingssamtal kvar. Man vet ju dock att det bara är någon veckas "paus" innan det är dags att börja öva inför avslutningar och jaga elever för att få dem att ta tag i sina rester om de ska kunna få betyg. Jag känner ändå att jag har ganska mycket energi för tillfället. Även om jag har sovit lite för lite den senaste tiden har det ändå känts som att jag inte är särskilt trött. Det vara bara i går eftermiddag som jag totalslocknade i soffan när jag kom hem från jobbet. Vet inte när jag tog en eftermiddagslur senast, det var riktigt skönt. 

Det är lite knepigt att ha utvecklingssamtal när elever har synpunkter på ens kollegor och man mycket väl vet att deras klagomål är berättigade. Man kan inte säga det, men man kan ju heller inte helt och hållet försvara något man vet är galet. Har inte hamnat i någon helt hopplös situation ännu, men det är alltid lite knepigt att hantera sånt där. Ibland är det så tråkigt när en kollega som man tycker om som arbetskamrat inte alls går ihop med eleverna. Att kunna ta tonåringar på rätt sätt är ju inte helt lätt, själv tycker jag att jag har hittat ett ganska bra sätt. Jag får dem att respektera mig genom att vara som jag är, att inte försöka vara någon annan. Jag säger till dem om jag blir ledsen när de pratar vid fel tillfälle, jag skämtar och skojar med dem ganska ofta och pratar gärna några extra minuter om något helt annat med dem, främst för att jag gillar dem och tycker att det är kul. Jag tror att eleverna känner av väldigt tydligt om man "försöker" prata med dem eller om man gör det för att man har lust. När jag sedan vid något enstaka tillfälle blir riktigt irriterad och höjer rösten funkar det relativt bra. Att bjuda på sig själv (utan att blotta så mycket att det blir besvärligt för en, så klart) är något man har igen när man ska ha med tonåringar att göra tror jag. Då har man marginalerna när det blir konflikter och man måste sätta sig i respekt. 

Min bloggarkollega skriver ju mycket om det där med mössor i sin blogg. Jag har en förmåga att missa att se dem, och det händer att jag låter eleverna ha mössan på sig även om jag sett den. Det gäller att läsa av situationen och se vad som är bäst för stunden. Den lektionen snackige Kalle (som brukar sitta långt bak och småprata så att man måste säga till honom flera gånger under genomgången) har satt sig längst fram och lyssnar intresserat, men har mössan på, kanske jag låter honom ha den för att inte bryta "flowet". När eleverna ska framträda inför varandra är ett annat tillfälle när jag väljer att inte säga till. Att ha sin mössa att gömma sig i, eller känna sig tuff i, eller något annat, kan vara det som gör att tuffe men osäkra Olle klarar av framträdandet på ett bra sätt. Däremot brukar jag ibland säga till eleverna ungefär så här:

 -Ni vet att jag är lite inkonsekvent med det där med mössor, men säger jag till vill jag att den åker av illa kvickt! Då tar dom det och protesterar mycket sällan. När det gäller tuggummin är det nästan exakt likadant som med mössorna, jag ser dem ibland, ibland inte... 

Nog om mössor, nu ska jag öva lite inför en konsert som jag ska medverka i på lördag. 

Ja, jag lever faktiskt

Jahaja. Det har verkligen inte blivit mycket skrivet här på sista tiden. Hade jag några läsare förut så har de väl tröttnat på att vänta nu antar jag. Det är så grymt mycket att göra hela tiden, och jag har inte känt mig så motiverad att skriva.

Ofantligt många omdömen har det blivit. Jag är så ambitiös och vill verkligen att omdömena ska ge något, och då tar det ju sån tid!!! Att vara effektiv men ändå få till något som har kvalitet är vekligen svårt att kombinera. Vi hålle på och försöker komma fram till vad vi ska skaffa för webbaserat sätt att skriva omdömen på, men det går (som en hel del på vår skola) ganska trögt. Tror i alla fall att det skulle kunna underlätta både att skriva omdömen och minska på jobbet för den som ska hålla i samtalen. Vi har börjat med att skicka hem omdömena i förväg innan samtalen, och det effektiviserar samtalen väldigt mycket. Med ett webbaserat system där föräldrarna kan gå in själva och läsa omdömen på nätet skulle man ju slippa allt strunt som att kopiera omdömen, samla ihop lappar, lägga i kuvert o sv. Det kanske är någon som har erfarenhet av mågot bra system som kan komma med ett tips?

I dag har jag haft besök av en annan påsklovsledig musiklärare som var med på en lektion för att auskultera, titta på lokaler och utrustning och bara prata allmänt om undervisning och musiklärarens situation. Vi tog en fika på ett café i närheten av skolan och babblade om allt mellan himmel och jord halva fredagseftermiddagen. Mycket trevligt och givande att byta erfarenheter med någon som har en liknande jobbsituation och tänker i mångt och mycket lika som en själv. Man är ju ganska svältfödd på sådana kontakter när man är ensam musiklärare, som ju många är.

På tal om det berättade min rektor att de funderar på att anställa en till musiklärare på skolan på 50% till hösten. Vi ska ju starta musikprofil och jag räcker inte riktigt till för allt. Det känns både kul och lite olustigt. Jag har ju alltid varit själv och kunnat bestämma allt själv när det gäller musiksal och annat. Å andra sidan känner man sig ju ofta ensam, men jag vill ju verkligen att det ska vara någon som jag gillar att samarbeta med. Jag antar att jag kommer att få vara högst delaktig i beslutet om vem som ska anställas, men det känns ändå lite jobbigt. Dessutom måste vi ju bestämma vad jag ska ta bort från min tjänst. Jag tycker väldigt mycket om att ha både mellanstadiet och högstadiet, och just att ha eleverna under en längre period är ju en stor fördel när det gäller att lära känna dem. Jag antar ändå att jag får släppa fyror och femmor och koncentrerad mig på de äldre åldrarna. Musikprofilen ska vara från sexan och uppåt, och då är det kanske smidigt att jag har de årskurserna. Nästa fundering är hur vi ska få plats med alla lektioner i musiksalen. Jag tycker att det känns som att det är ganska fullt redan nu, och det kommer att bli knepigt med schemaläggningen. Inte mitt problem, men ändå. Som sagt, mycket funderingar blir det.

Vi får väl se om det dröjer lika länge igen innan nästa inlägg kommer, men bättre sällan än aldrig kanske.