Kommer verkligen eleverna snart?

Oj oj oj, hur ska man lyckas komma in i musiklärartänket igen? Det känns inte alls som att jag är redo att börja undervisa i musik på onsdag (tisdag har vi klassföreståndardag och ska dela ut scheman hela dagen, typ).  Tur att jag inte har lektion förrän 13.25, så jag får väl ägna onsdagsförmiddagen åt att panikplanera, alternativt köra på den berömda rutinen Det kanske går lättare att känna inspiration när eleverna verkligen är där och hörs och syns på riktigt i korridorer och klassrum. Den första veckan efter sommarlovet går alltid åt mest till att få styr på organisation, schema, beställningar, kalendarier och liknande. Skulle jag inte ha varit arbetslagsledare hade jag kanske kunnat ägna mer tid åt mitt eget ämne, men jag ska inte klaga. Att vara lagledare har trots allt hjälpt till att få upp min lön några snäpp, även om det inte är något uttalat tillägg just för det. Tyvärr är det ju så i skolan idag att det som ger nåt i lönekuvertet är det man gör extra förutom sitt vanliga lärarjobb. Är man "bara" en superduktig pedagog som gör underverk inom klassrummets fyra väggar så märker rektorn (lönesättaren) sällan det. Synd att inte rektorerna har (tid att ha?) mer insyn i undervisningen och vad som händer där. Nån av er kanske jobbar på en skola där det känns som att det är så, men jag inbillar mig att det är ganska ovanligt. I morgon förmiddag ska vi få lyssna på en föreläsning som kallas "Shunnar, guzzar och svennar", och även ha gruppdiskussioner och sånt med kollegorna. Ska bli intressant att se vad det blir av det. Sov gott!