När jag får tid över... Händer det någonsin?

Något som är lite jobbigt med läraryrket är att man aldrig känner sig riktigt klar. Man kan alltid planera lite till, det finns alltid några listor att fixa till, några prov att rätta, något att öva på, något till arbetslaget att fundera över osv osv. Därför känns det väldigt bra att jag lyckades med bedriften att verkligen koppla bort jobbet under hela sommarlovet. Jag tänkte bara några gånger på hur jag ska lägga upp min nya musikinriktningskurs, och det bara för att det ska bli jättekul och för att jag såg fram emot det. I och för sig jobbade jag ju med lite annat under sommaren, det årliga kantorsvikariatet. Det känns som en helt annan sak, och jag skulle inte ta tid från mitt dyrbara sommarlov om jag inte tyckte att det gav mig en hel massa annat positivt än den dubbla månadslönen i juli. Det känns ändå bra att vara igång med vardagen, även om morgnarna den här veckan har varit bedrövliga.