Underbara elever

Nu måste jag få skryta lite om fyrorna jag har på fredagar. Jag har ju skrivit lite om dem tidigare (det var på deras lektion som skolchefen kom på besök), men de tål att nämnas igen. De är verkligen helt fantastiska. Jag tror faktiskt att de är den mest lättjobbade grupp jag har haft under hela min 13-åriga lärarkarriär. Så säger för övrigt även deras klasslärare också och hon har jobbart i säkert trettio år. De kommer in, sätter sig i bokstavsordning efter klasslistan utan minsta protest och bara väntar på att lektionen ska börja. Pratas det så är det i låg samtalston. Under uppropet är de helt tysta förutom den som ska svara. Vi sjunger namnsången och alla sjunger starkt och aktivt. Jag börjar prata om något och alla lyssnar intresserat och är helt tysta. Jag ställer frågor och nästan alla räcker upp handen och vill svara. Jag ber dem lyssna på ett musikexempel och alla lyssnar koncentrerat. Vi sjunger och de håller tonen och alla tar i. Jag spelar olika taktarter och de räknar slag och klappar ettor för glatta livet. Så där håller det på. Helt underbart fantastiskt. Tänk om alla klasser betedde sig på det viset. Man har ju haft tysta klasser förut, men då har de ofta varit tråkiga och inte vågat svara på frågor eller prata inför varandra. Så är det ju absolut inte i det här fallet. De är bara så sugna på att lära sig och naturligt trygga och väluppfostrade. Hoppas bara att det håller i sig när de blir lite äldre, men jag har svårt att tänka mig att de skulle utvecklas till några ligister med den utgångspunkten. Fyran som kommer efter dem är också jättebra, men något mera "normala" när det gäller pratighet. Skönt i alla fall att ha en så trevlig avslutning på veckan även om jag har en pratig sexa som ibland lyckas reta gallfeber på mig senare under dagen. Läraryrket är spännande!