Hur var det nu man gjorde?

Så kom de då, eleverna alltså. I morse kändes det lite trögt. Kommer man verkligen ihåg hur man gör när man är lärare? Hur är det nu man pratar med såna där tonåringar? Ska det här verkligen bli kul? Och så kliver man in i klassrummet, hälsar på några glada ansikten, småpratar lite om sommaren och vips så känns det som att man aldrig haft sommarlov. Då känner man att det verkligen är i skolan man hör hemma, tänk så tråkigt om det inte hade känts så. Tyvärr har min klassföreståndarkollega råkat ut för en fallolycka och är sjukskriven i en månad framöver. Ett tyngre lass för mig att bära, särskilt i dag när vi skulle haft klassen tillsammans hela dagen. Jag hade visserligen hennes vikarie med mig, men han är alldeles ny och av förklarliga skäl inte till så väldigt mycket hjälp en sån här dag. Nåja, jag gillar klassen jättemycket, så det var verkligen trevligt att träffa dem idag. I morgon är det dags att börja undervisa igen. Mina onsdagar kommer att vara ganska sköna, med mycket egen arbetstid på förmiddagen. Det är tur i morgon eftersom jag behöver revidera 9:ornas planering så att jag kan visa den för dem på eftermiddagen. Vi ska gå igenom strävansmålen och betygskriterierna också, så att de vet vad jag vill. Det första arbetsområdet jag brukar köra med niorna är musiktermer, så hinner vi så börjar vi lite smått med det också. Det är ganska skönt att veta att de känner till ett antal begrepp och musikord under resten av terminen. Då kan man lägga sig på en lite högre nivå i "musikspråket" och ändå räkna med att de hänger med. Nej nu är det dags för skönhetssömnen om jag ska orka med morgondagen.