Tankar om elevrelationer och annat

Nu börjar det äntligen kännas lite mindre stressigt på jobbet. De flesta omdömen är skrivna och jag har bara tre av mina egna utvecklingssamtal kvar. Man vet ju dock att det bara är någon veckas "paus" innan det är dags att börja öva inför avslutningar och jaga elever för att få dem att ta tag i sina rester om de ska kunna få betyg. Jag känner ändå att jag har ganska mycket energi för tillfället. Även om jag har sovit lite för lite den senaste tiden har det ändå känts som att jag inte är särskilt trött. Det vara bara i går eftermiddag som jag totalslocknade i soffan när jag kom hem från jobbet. Vet inte när jag tog en eftermiddagslur senast, det var riktigt skönt. 

Det är lite knepigt att ha utvecklingssamtal när elever har synpunkter på ens kollegor och man mycket väl vet att deras klagomål är berättigade. Man kan inte säga det, men man kan ju heller inte helt och hållet försvara något man vet är galet. Har inte hamnat i någon helt hopplös situation ännu, men det är alltid lite knepigt att hantera sånt där. Ibland är det så tråkigt när en kollega som man tycker om som arbetskamrat inte alls går ihop med eleverna. Att kunna ta tonåringar på rätt sätt är ju inte helt lätt, själv tycker jag att jag har hittat ett ganska bra sätt. Jag får dem att respektera mig genom att vara som jag är, att inte försöka vara någon annan. Jag säger till dem om jag blir ledsen när de pratar vid fel tillfälle, jag skämtar och skojar med dem ganska ofta och pratar gärna några extra minuter om något helt annat med dem, främst för att jag gillar dem och tycker att det är kul. Jag tror att eleverna känner av väldigt tydligt om man "försöker" prata med dem eller om man gör det för att man har lust. När jag sedan vid något enstaka tillfälle blir riktigt irriterad och höjer rösten funkar det relativt bra. Att bjuda på sig själv (utan att blotta så mycket att det blir besvärligt för en, så klart) är något man har igen när man ska ha med tonåringar att göra tror jag. Då har man marginalerna när det blir konflikter och man måste sätta sig i respekt. 

Min bloggarkollega skriver ju mycket om det där med mössor i sin blogg. Jag har en förmåga att missa att se dem, och det händer att jag låter eleverna ha mössan på sig även om jag sett den. Det gäller att läsa av situationen och se vad som är bäst för stunden. Den lektionen snackige Kalle (som brukar sitta långt bak och småprata så att man måste säga till honom flera gånger under genomgången) har satt sig längst fram och lyssnar intresserat, men har mössan på, kanske jag låter honom ha den för att inte bryta "flowet". När eleverna ska framträda inför varandra är ett annat tillfälle när jag väljer att inte säga till. Att ha sin mössa att gömma sig i, eller känna sig tuff i, eller något annat, kan vara det som gör att tuffe men osäkra Olle klarar av framträdandet på ett bra sätt. Däremot brukar jag ibland säga till eleverna ungefär så här:

 -Ni vet att jag är lite inkonsekvent med det där med mössor, men säger jag till vill jag att den åker av illa kvickt! Då tar dom det och protesterar mycket sällan. När det gäller tuggummin är det nästan exakt likadant som med mössorna, jag ser dem ibland, ibland inte... 

Nog om mössor, nu ska jag öva lite inför en konsert som jag ska medverka i på lördag. 

Ja, jag lever faktiskt

Jahaja. Det har verkligen inte blivit mycket skrivet här på sista tiden. Hade jag några läsare förut så har de väl tröttnat på att vänta nu antar jag. Det är så grymt mycket att göra hela tiden, och jag har inte känt mig så motiverad att skriva.

Ofantligt många omdömen har det blivit. Jag är så ambitiös och vill verkligen att omdömena ska ge något, och då tar det ju sån tid!!! Att vara effektiv men ändå få till något som har kvalitet är vekligen svårt att kombinera. Vi hålle på och försöker komma fram till vad vi ska skaffa för webbaserat sätt att skriva omdömen på, men det går (som en hel del på vår skola) ganska trögt. Tror i alla fall att det skulle kunna underlätta både att skriva omdömen och minska på jobbet för den som ska hålla i samtalen. Vi har börjat med att skicka hem omdömena i förväg innan samtalen, och det effektiviserar samtalen väldigt mycket. Med ett webbaserat system där föräldrarna kan gå in själva och läsa omdömen på nätet skulle man ju slippa allt strunt som att kopiera omdömen, samla ihop lappar, lägga i kuvert o sv. Det kanske är någon som har erfarenhet av mågot bra system som kan komma med ett tips?

I dag har jag haft besök av en annan påsklovsledig musiklärare som var med på en lektion för att auskultera, titta på lokaler och utrustning och bara prata allmänt om undervisning och musiklärarens situation. Vi tog en fika på ett café i närheten av skolan och babblade om allt mellan himmel och jord halva fredagseftermiddagen. Mycket trevligt och givande att byta erfarenheter med någon som har en liknande jobbsituation och tänker i mångt och mycket lika som en själv. Man är ju ganska svältfödd på sådana kontakter när man är ensam musiklärare, som ju många är.

På tal om det berättade min rektor att de funderar på att anställa en till musiklärare på skolan på 50% till hösten. Vi ska ju starta musikprofil och jag räcker inte riktigt till för allt. Det känns både kul och lite olustigt. Jag har ju alltid varit själv och kunnat bestämma allt själv när det gäller musiksal och annat. Å andra sidan känner man sig ju ofta ensam, men jag vill ju verkligen att det ska vara någon som jag gillar att samarbeta med. Jag antar att jag kommer att få vara högst delaktig i beslutet om vem som ska anställas, men det känns ändå lite jobbigt. Dessutom måste vi ju bestämma vad jag ska ta bort från min tjänst. Jag tycker väldigt mycket om att ha både mellanstadiet och högstadiet, och just att ha eleverna under en längre period är ju en stor fördel när det gäller att lära känna dem. Jag antar ändå att jag får släppa fyror och femmor och koncentrerad mig på de äldre åldrarna. Musikprofilen ska vara från sexan och uppåt, och då är det kanske smidigt att jag har de årskurserna. Nästa fundering är hur vi ska få plats med alla lektioner i musiksalen. Jag tycker att det känns som att det är ganska fullt redan nu, och det kommer att bli knepigt med schemaläggningen. Inte mitt problem, men ändå. Som sagt, mycket funderingar blir det.

Vi får väl se om det dröjer lika länge igen innan nästa inlägg kommer, men bättre sällan än aldrig kanske.

Snart slut på lugnet

Nu är det snart slut på fridens dagar. Våra åttor har haft PRAO i två veckor, vilket har inneburit 340 minuter mindre undervisning/vecka för mig. Skönt har det varit och jag har faktiskt hunnit med en hel del omdömesskrivning bland annat. Självklart har man inte alls hunnit så mycket som man tänkte innan, men ändå. Eftersom jag är klassföreståndare i en åtta har det även varit rätt skönt att inte behöva ta något sådant ansvar under några veckor. Det har ju varit bra snöbollskastarväder, men då har man inte behövt irritera sig på sina egna elever. Nu blir det lagom töväder så att allt kanske är borta till måndagen. Tänk om man kunde få ha lite mindre undervisningstid och mer planeringstid. Så bra och välplanerad man skulle kunna vara om man slapp stressa mellan lektioner precis hela tiden. Mina torsdagar är rätt så tunga den här terminen. 50 min i en 9:a, 2 sexor á 40 minuter, 2 sjuor á 40 minuter och en femma i 40 minuter. I dag hade vi dessutom arbetsplatsträff mellan 16.30 och 18.30. Då blir man lite mör innan man är hemma.

Jag var ju så himla glad över Spotify och tyckte att alla musikproblem var lösta, men jag blir mer och mer besviken. Hemma funkar det alldeles utmärkt, men jag antar att skolans bandbredd är för dålig, för det hackar och stannar hela tiden. Har ni andra råkat ut för samma problem? Lagom kul när man ska försöka lära eleverna spela trummor till "Highway to hell". Eller för den delen spela rytmorkester till "Carmen". Femmorna som gjorde det sistnämnda är ju ganska roliga ändå. Inte en sur min fast det strulade hela tiden. De gjorde det liksom till en kul grej att lyckas komma in igen när musiken körde igång igen.

Kul med positiva elever. Deras klasslärare berättade här om dagen om när de var ute på en friluftsdag i höstas. Det hade varit fint höstväder i flera veckor, men just den dagen de skulle ut på någon slags naturskola vräkte regnet ner som ur en hink. Inte ett klagomål om att man blev blöt eller någonting. Några sa till och med att det var ju perfekt att det regnade när de skulle bygga vind- (och regn-) skydd så att det verkligen fick någon användning av dem! Fram för fler sådana ungar. Det räcker ju med att några tongivande i gruppen har lite positiv inställning så smittar det till hela gruppen. Motsatsen som inte gör annat än klagar finns ju också.
Nu är det strax dags för kudden så jag orkar sista dagen i veckan.

En evighet senare

Oj oj oj, nu var det riktigt länge sedan jag skrev något här. Har inte haft någon inspiration och lite för mycket annat att göra. Vi funderade (funderar?) på att boka en resa framåt maj eftersom vi har rätt så många föräldradagar kvar som måste tas ut innan äldste sonen fyller åtta. Så då blev det väldigt mycket resesurfande istället för bloggande. Nu verkar vi nästan ha lagt det på is, mest för att det kändes så svårt att bestämma sig. Han fyller ju bara sju i augusti, så det är ingen panik. Vi kanske tar Thailand nästa februari eller nåt i stället... Sitter och funderar på om jag tycker att det känns jobbigt eller skönt att jag antagligen måste vara hemma och vabba i morgon. Åttorna är på PRAO denna vecka, så då slipper jag stressen över att de missar en lektion. Det känns alltid lite jobbigt när någon av klasserna som ska ha betyg missar sina lektioner tycker jag. Så mycket som ska hinnas med och så lite tid. Jag har 50 minuter i veckan med åttorna och går det bort en lektion blir det så långt mellan tillfällena att de hinner glömma bort vad man egentligen höll på med. 

Härom dagen blev jag intervjuad av en annan musiklärare som skriver en C-uppsats om "Musik, ett redskap i elevens kreativitetsutveckling". Intressanta frågor som satte igång en del tankeprocesser. Ibland tycker jag själv att jag blir lite väl kunskapsinriktad i stället för att satsa på det kreativa och upplevelserna. När jag fick sätta ord på vad jag egentligen gör kändes det ändå lite bättre. Jag känner ändå att det är tiden och gruppstorlekarna som sätter käppar i hjulet, antar att ni andra musiklärare känner igen er i det. Hade man lite längre lektioner och halvklass skulle faktiskt allt bli så mycket enklare. Jag har ju 6 lektioner i halvklass som vi kallar musikprojekttid med mina nior, och bara den tiden är så mycket värd. det är där jag hinner se och hjälpa dem att verkligen få igång sitt spel. En av niorna jag har nu har verkligen många elever som har blivit riktigt duktiga med tiden. Det känns väldigt tillfredsställande att se elever som jag vet inte spelar annat än på musiklektionerna klara av att spela låtar med 5-6 ackord och dessutom i ganska komplicerade rytmer. Härligt! 

Förra året hade jag tur och fick ingå i ett 20-gruppssystem med hemkunskapen och slöjden i två av åttorna. Lärarna som har de andra ämnena tyckte att grupperna var alldeles för stora, men jag som är van att ha helklass med för det mesta över 25 elever tyckte att det var guld. Dessutom blev lektionerna för dessa grupper 70 min. I år märker man skillnaden på dessa klassers spelförmåga. De som hade 50 minuter i veckan i helklass har det ganska mycket besvärligare att klara av uppgifterna. Jag påpekade då att jag tyckte att det var orättvist, men att lösa schemat på ett bra sätt blev viktigare. Jag hade ju hellre några med lite fördelar än att alla skulle ha det dåligt, så jag fick ge med mig. Intressant dock att man kan märka skillnaden. 

När man väl börjar skriva är det lätt att komma igång, jag får väl försöka att inte vänta så länge till nästa inlägg. Ni har väl inte missat bloggen "Musiksalen" som jag har länkat här intill? Om jag är slö är hon desto mer aktiv. Där finns dessutom otroligt många bra tips för den som söker sånt. Tack för det! Nu skall jag t ex (efter att ha blivit inspirerad av henne) sätta mig och avnjuta lite musik från Spotify, har ni inte det så skaffa genast. En guldgruva för en musiklärare!

Underbara elever

Nu måste jag få skryta lite om fyrorna jag har på fredagar. Jag har ju skrivit lite om dem tidigare (det var på deras lektion som skolchefen kom på besök), men de tål att nämnas igen. De är verkligen helt fantastiska. Jag tror faktiskt att de är den mest lättjobbade grupp jag har haft under hela min 13-åriga lärarkarriär. Så säger för övrigt även deras klasslärare också och hon har jobbart i säkert trettio år. De kommer in, sätter sig i bokstavsordning efter klasslistan utan minsta protest och bara väntar på att lektionen ska börja. Pratas det så är det i låg samtalston. Under uppropet är de helt tysta förutom den som ska svara. Vi sjunger namnsången och alla sjunger starkt och aktivt. Jag börjar prata om något och alla lyssnar intresserat och är helt tysta. Jag ställer frågor och nästan alla räcker upp handen och vill svara. Jag ber dem lyssna på ett musikexempel och alla lyssnar koncentrerat. Vi sjunger och de håller tonen och alla tar i. Jag spelar olika taktarter och de räknar slag och klappar ettor för glatta livet. Så där håller det på. Helt underbart fantastiskt. Tänk om alla klasser betedde sig på det viset. Man har ju haft tysta klasser förut, men då har de ofta varit tråkiga och inte vågat svara på frågor eller prata inför varandra. Så är det ju absolut inte i det här fallet. De är bara så sugna på att lära sig och naturligt trygga och väluppfostrade. Hoppas bara att det håller i sig när de blir lite äldre, men jag har svårt att tänka mig att de skulle utvecklas till några ligister med den utgångspunkten. Fyran som kommer efter dem är också jättebra, men något mera "normala" när det gäller pratighet. Skönt i alla fall att ha en så trevlig avslutning på veckan även om jag har en pratig sexa som ibland lyckas reta gallfeber på mig senare under dagen. Läraryrket är spännande!

Frisk och jobbglad

Äntligen, äntligen, äntligen kan jag känna att jag är så gott som frisk. Hade nästan glömt bort hur det kändes att inte vara snorig och hostig, men i dag har jag faktiskt inte behövt snyta mig en enda gång. Jag kan lägga mig ner utan att börja hosta och framför allt, jag känner mig pigg! Underbart. 

Nu kan jag verkligen känna skillnaden med att vara musiklärare i december och i januari. Nu hinner jag ju faktiskt göra saker på jobbet Kopiera, planera, ja till och med ta en fika. Hela december är det fullt upp med övningar, betygssättning och dessutom en hel del lärarkandidatprat. Det senaste vet ni ju att jag tyckte var ett mycket kärt besvär, men det tog ju ändå mycket tid. 

I måndags morse var jag med i lokalradion och blev telefonintervjuad om musiklivet på vår skola. Några tidigare elever på vår skola har blivit nominerade till och även vunnit musikpriser på sistone, och nu ville reportern veta hur det ser ut med tillväxten inom musiken. Vi har ju många musikintresserade elever, så det fanns en del att prata om. Jag tog chansen att göra en hel del reklam för den musikprofil som vi planerar att starta till hösten och fick till och med in tid och plats för vårt kommande informationsmöte ;-) (Jag frågade faktiskt först om det gick bra att få nämna det.) Löjligt vad man ska behöva bli nervös när man ska bli intervjuad. När jag stod och väntade och hörde låten som spelades innan det var dags kände jag mig mer nervös än på länge, Man vill ju inte att det ska höras att man är nervös, så det vara bara att djupandas och försöka hålla sig lugn. När det väl var i gång flöt det på bra och jag känner mig faktiskt riktigt nöjd, även efter att ha lyssnat på det i efterhand. 

Jag fick en kommentar om min musikämnessida, så jag tänkte berätta vad jag har på den. Förstasidan är för aktuell information, t ex tider för körövningar, prov och läxförhör, inställda lektioner och annat som jag vill få ut till eleverna. Sedan har jag terminsplaneringar för alla klasser, mina egenhändigt gjorda kompendier inför prov, powerpointpresentationerna jag har kört på lektionerna, e-postlänk till mig, länk till min Youtubesida, gruppindelningar mm. Trodde faktiskt inte att jag skulle ha så mycket att lägga där förrän jag väl började använda den. Vet inte hur många som tittar på den, men jag vet att den används. När jag skulle dela ut instuderingsfrågor till en klass i höstas hade säkert 7-8 stycken redan varit in på sidan och skrivit ut dem. Då känner man ju att den gör nytta. Eleverna behöver inte springa och leta efter mig om de har tappat bort påläsningspapper och annat. Är någon elev borta från t ex en musikhistoriagenomgång kan de själva gå in och titta på bildspelet och klicka sig fram till musikexemplen via länkarna i powerpoint. Smidigt värre. Eleverna tycker att det är jättebra och undrar varför inte alla lärare har en liknande sida. Alla är ju inte så moderna och datakunniga som jag skryter jag förstås då ;-) Dessutom är det ju väldigt smidigt när man som jag gör sitt eget material, man kan ju t ex  inte scanna in en NO-bok och lägga ut. Det här är något jag rekommenderar om man tror att man skulle ha nytta av det. Det tog så klart lite tid att bygga upp den, men när grundjobbet är klart tar det inte så mycket tid att uppdatera den. Det gör jag i genomsnitt 1-2 ggr / vecka från min dator hemma. Eftersom jag som sagt har mycket av mitt material där (som jag helst inte vill lägga så öppet att vem som helst kan sno det) och dessutom helt skulle avslöja min identitet så vill jag tyvärr inte skriva ut adressen till sidan här. Skulle någon som läser detta vara väldigt intresserad kan jag eventuellt maila över en länk om ni vill lämna ut en mailadress och ber riktigt snällt ;-) 

Nu är det dags att lägga bångstyriga barn innan klockan blir alltför mycket. 

Dags att börja terminen nu va?

Nu har det verkligen blivit dåligt med inlägg här. Men eftersom det är en musiklärarblogg och jag inte varit musiklärare utan sjukling fram till och med idag så är det kanske inte så konstigt. Har varit helt genomförkyld med snor i hela huvudet och hosta som i och för sig gradvis gett med sig. När jag ännu inte var bra två veckor efter mitt läkarbesök när hon trodde att det bara var virus och rekommenderade mig att vänta, fastän jag inte gjort annat i sju veckor, var det dags att gå dit igen tyckte jag. Nu var hon lite mer "medgörlig" och trodde att jag hade en virusinfektion med "bakteriell pålagring", låter fint va? Hon sa att ibland kan man ha en bakteriell infektion i bihålorna som varken visar nåt på halsprov eller snabbsänka. Nu har jag i alla fall fått en dunderkur med antibiotika och nässpray med cortison i. Känns som att jag ändå kan se ljuset i tunneln nu även om det inte märks någon skillnad på förkylningen ännu. Håll tummarna för att hon har rätt och att jag blir bättre nu, för jag är så dödligt less på det här!!!

Det känns helt knasigt att inte ha fått sätta igång terminen ännu, så i morgon tänker jag gå till jobbet. Antibiotikan kan väl lika bra verka där som hemma, för vila har ju ändå visat sig tämligen ineffektivt som botemedel de senaste tre veckorna. Ska sätta mig och göra färdigt långplaneringarna för alla klasser i kväll, är nästan klar så att jag kan lägga ut dem på min musikämneshemsida. En fördel med att ha en hemsida för sitt ämne är att man blir lite mer peppad att vara ordentlig med planeringar och liknande, annars kan jag fastna i att köra mycket på rutin och bli lite mer ostrukturerad. Det innebär i sin tur att jag kan bli stressad över att jag inte har koll på hur många veckor jag har på mig för momenten. Därför har jag valt att göra ganska detaljerade långplaneringar, även om det på ganska många ställen står  t ex "sång och spel" för att kunna välja något som jag är inspirerad att göra just då. När jag blivit lite piggare ska jag skriva lite grann om vad jag gör i varje årskurs och så, men nu är det dags att jaga bort maken från den stationära datorn. Har bara möjlighet att uppdatera hemsidan från den tyvärr, och risken finns att han också uppdaterar något. Hmmm, får väl muta honom med nåt...

Hoppas nu att jag inte sjuknar om och att antibiotikan hjälper snabbt, för nu är jag faktiskt riktigt sugen på att jobba. Har inte alls varit det när jag har känt mig så hängig, och det är ganska ovanligt.

Sammanfattning av året 2008

Den här idén har jag snott rakt av från en annan blogg, tack Almapower, hoppas att du inte misstycker. Lite kul att sammanfatta året på detta sätt.

År 2008:
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag blev handledare åt två lärarkandidater. Gjorde en egen hemsida till musikämnet. Började musiklärarblogga. Körde en automatväxlad bil. Sjöng Singstar och spelade Guitar Hero. Säkert mer saker, men detta är vad jag kommer på just nu.

Dog någon som stod dig nära?
Nej som tur var inte. Min pappa var ganska risig i början på året, men han repade sig och är nu, peppar peppar, piggare än innan.

Vilka länder besökte du?
Var på Åland på semester och på kryssning till Åbo två gånger och Helsingfors en gång, annars bara i Sverige.

Vilket datum från år 2008 kommer du alltid att minnas?
Inget särskilt. Just nu tänker jag på den 7:e november, vilket var datumet jag började känna mig förkyld, vilket inte har gått över ännu snart 2 månader senare. Däremot tror jag ju inte att jag kommer att minnas det om ett år.

Största misstaget?
Har inte gjort några stora misstag, men jag stressade lite väl mycket under höstterminen så att jag var på väg att skaffa mig magkatarr. Lyckades lugna ner mig så att det gick över utan att bli så långvarigt.

Bästa köpet?
Har köpt väldigt lite saker pga anledningen nedan. Får kanske räkna att vi gjorde i ordning den sista delen av tomten som ett köp. Vi köpte ju tjänster då i alla fall.

Vad spenderade du mest pengar på?
Bolånet som var hutlöst dyrt innan räntan som tur var sänktes.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina barn som alltid gör mig glad och stolt. Att jag har känt mig uppskattad på mitt jobb har också gjort mig glad.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2008?
I´m yours med Jason Mraz och Love Song med Sarah Bareilles som vi sjöng på sommaravslutningen.

Hur tillbringade du julen?
Hemma i vårt hus tillsammans med min familj, mina föräldrar, makens föräldrar och syster + systerson.

Blev du kär i år?
Nej. Firade treårig bröllopsdag i september, så förhållandet är inte så nytt direkt.

Favoritprogram på TV?
House.

Största musikaliska upptäckten?
Att man kan hitta nästan precis vilken musik som helst på YouTube. Allt från afrikansk rituell musik till Stockhausen till svensk folkmusik.

Vad gjorde du på din födelsedag 2008?
Firade med tårta hemma på altanen med närmaste släkten och några vänner.

De bästa nya människorna du träffade?
Träffade inte så många nya människor, men mina lärarkandidater var två mycket trevliga bekantskaper. Lärde även känna några trevliga innebandymänniskor genom min man. Har kommit lite närmare flera av de vänner jag haft sedan tidigare och det känns också trevligt.